”I picciriddi” – Siciliens små hjältar

På Sicilien finns ett ord som säger allt om barndomen: i picciriddi. Det betyder helt enkelt ”barnen” – men i verkligheten rymmer det mycket mer än så. På denna solrika ö är barn inte bara en del av familjen, de är dess framtid, stolthet och glädje. Deras skratt fyller gränderna, deras små fötter springer mellan torget, stranden och nonnas kök, och överallt möts de med värme, tålamod och kärlek.

Att växa upp på Sicilien är att vara omgiven av människor som bryr sig. Familjen är alltid närvarande – föräldrar, mor- och farföräldrar, mostrar, farbröder och kusiner. Det finns alltid någon som håller ett öga på barnen, någon som bjuder på ett leende, ett råd eller ett mellanmål. För i picciriddi är hela grannskapet ett stort hem.

Mat, kärlek och uppfostran

Som allt annat på Sicilien kretsar mycket kring maten. Redan från tidig ålder lär sig barnen att mat är något man delar, något man samlas kring. I nonnas kök får de knåda deg, smaka på tomatsås och doppa bröd i olivolja. Där formas inte bara smaklökarna, utan också en känsla för gemenskap och kultur.

I skolan är lunchen enkel men hemlagad: pasta al pomodoro, frittata, kanske lite frukt eller en bit bröd med ost. Och så la merenda – det där lilla mellanmålet på eftermiddagen som är heligt för alla sicilianska barn. Kanske en brioche col gelato, en skiva focaccia eller några mandelkakor. Smaker som väcker minnen och trygghet, oavsett var man befinner sig i livet.

Uppfostran med hjärta

Sicilianska barn växer upp med en stark känsla av samhörighet. De lär sig att respektera äldre, att säga buongiorno till grannarna, att hjälpa till och att alltid delta i familjens middagar. Det finns ett tydligt ramverk, men också mycket värme. Kärleken är självklar, men aldrig bortskämd – den uttrycks genom handlingar, genom tid tillsammans och genom maten på bordet.

Barnens plats i samhället

På Sicilien är det vanligt att se barn överallt: på torget, i kyrkan, på kaféet där de får smaka en droppe cappuccino från mammas kopp. De är en naturlig del av det offentliga livet, inte något man gömmer undan. Samhället anpassar sig till barnen, inte tvärtom. Deras närvaro påminner om det enkla och viktiga – att livet är till för att delas.

En livslång kärlek till mat och gemenskap

För i picciriddi blir maten en bro till vuxenvärlden. De lär sig tidigt skillnaden mellan en mogen tomat och en omogen, doften av basilika, ljudet av olivolja som fräser i pannan. Det är en del av identiteten, ett språk de delar med sina föräldrar och morföräldrar.

Och kanske är det just där Siciliens hemlighet ligger: i att man redan som barn får lära sig att livet smakar bäst när man delar det med andra.