Siciliens stora namn – människorna bakom öns berättelser

Sicilien har gett världen författare, konstnärer, vetenskapsmän, musiker och skådespelare. Vissa föddes på ön och blev kvar. Andra lämnade Sicilien men bar med sig minnet av den genom hela livet. Och några föddes på andra sidan Atlanten, i familjer där berättelserna om den gamla ön fortfarande levde runt middagsbordet.

Det finns en gemensam nämnare.

De flesta av dessa människor hade kunnat komma från nästan vilken plats som helst – men deras berättelser hade blivit annorlunda om de gjort det.

För Sicilien sätter sina spår.

Och kanske märks det allra tydligast när man tittar på människorna genom maten.

Archimedes – från Syrakusa till världshistorien

Vi kan börja nästan 2 300 år tillbaka i tiden.

Archimedes föddes i Syrakusa omkring 287 före Kristus och blev en av antikens mest betydelsefulla matematiker och vetenskapsmän. Hans upptäckter inom matematik, fysik och mekanik har blivit en del av den västerländska vetenskapshistorien. (zainoo.com)

Men tänk på platsen där han levde.

Syrakusa ligger vid havet. Runt staden fanns ett bördigt landskap med olivträd, vinodlingar, spannmål och frukt. Havet gav fisk och skaldjur, medan det sicilianska jordbruket fyllde förråden.

Archimedes är naturligtvis ingen gastronom.

Men hans Syrakusa påminner oss om något viktigt: Sicilien har i tusentals år varit en plats där vetenskap, handel, jordbruk och kultur mötts.

Vincenzo Bellini – musik från Catania

Nästa stopp är Catania.

Här föddes 1801 Vincenzo Bellini, en av Italiens stora operakompositörer. Hans musik gjorde honom berömd långt utanför Sicilien och hans namn är fortfarande intimt förknippat med Catanias kulturella identitet. (zainoo.com)

Bellini levde under en tid då måltiden fortfarande var en central del av det sociala livet. Och i Catania finns en rätt som bär hans namn: Pasta alla Norma.

Aubergine, tomat, basilika och ricotta salata.

En rätt som i dag nästan fungerar som en gastronomisk sammanfattning av östra Sicilien.

Det finns olika berättelser om hur namnet uppstod, men kopplingen till Bellinis opera Norma är djupt rotad i den sicilianska matkulturen.

Det är ganska vackert.

En kompositör vars musik skapade dramatik på scen fick, med tiden, en pastarätt som sin gastronomiska motsvarighet.

Luigi Pirandello – Sicilien som teater

På södra Sicilien, nära Agrigento, föddes Luigi Pirandello 1867. Han blev dramatiker, författare och Nobelpristagare i litteratur.

Pirandellos berättelser kretsar ofta kring identitet, verklighet och de roller människor spelar inför varandra.

Det är svårt att inte tänka på den sicilianska kulturen när man läser honom.

För matbordet är också en scen.

Här samlas familjen. Här berättas historier. Här förhandlas relationer. Här visas generositet och status. Här kan en tystnad säga lika mycket som en lång monolog.

Och den sicilianska måltiden är framför allt kollektiv.

Det finns sällan något ensamt över ett riktigt sicilianskt bord.

Giuseppe Tomasi di Lampedusa – prinsen som skrev om ett föränderligt Sicilien

En annan av öns mest betydelsefulla författare var Giuseppe Tomasi di Lampedusa, född i Palermo 1896.

Hans enda roman, Il Gattopardo, blev en av den italienska litteraturens stora klassiker. Berättelsen skildrar det sicilianska aristokratiska samhället under 1800-talets politiska omvälvningar.

Och här blir maten återigen central.

I Lampedusas värld är middagar, banketter och salonger aldrig bara dekor. De visar vilka människor som har makt, vilka traditioner som håller på att försvinna och vilka som är på väg att ta över.

Det finns något djupt sicilianskt i det.

Måltiden som social karta.

Vad som serveras. Vem som sitter var. Hur länge man stannar vid bordet.

Allt säger något.

Andrea Camilleri – Sicilien på tallriken

Om Lampedusa gav oss det aristokratiska Sicilien, gav Andrea Camilleri oss ett mer vardagligt.

Camilleri föddes i Porto Empedocle 1925 och skapade den litterära figuren kommissarie Montalbano – en av Italiens mest älskade fiktiva personer.

Montalbano är inte bara intresserad av brott.

Han är mycket intresserad av mat.

I böckerna spelar den sicilianska gastronomin en betydande roll. Fisk, pasta, arancini och andra lokala specialiteter blir en del av berättelsen och av Montalbanos personlighet.

Det är egentligen ett väldigt sicilianskt sätt att berätta en historia.

Man kan prata om politik, mord och livets stora frågor.

Men förr eller senare kommer någon in med en tallrik mat.

Från Sicilien till Hollywood

Siciliens inflytande stannade naturligtvis inte på ön.

Den stora italienska emigrationen skapade en siciliansk diaspora, inte minst i USA. Med den följde språk, familjetraditioner, religion – och mat.

Frank Sinatra föddes i New Jersey, men hans far hade rötter i Lercara Friddi på Sicilien. Al Pacino har sicilianska rötter från både Corleone och San Fratello. John Travoltas farfar kom från Godrano utanför Palermo. (sicilianpost.it)

Det är en fascinerande del av den sicilianska historien.

När emigranterna lämnade ön tog de inte bara med sig sina ägodelar.

De tog med sig smaken av hemmet.

Recept som fortsatte att lagas i amerikanska kök. Söndagsmiddagar. Tomatsås som fick koka länge. Bröd, pasta, olivolja och sötsaker.

Maten blev ett sätt att behålla en plats man lämnat.

Al Pacino – från Corleone till Michael Corleone

Och så finns naturligtvis Al Pacino.

Att en skådespelare med sicilianska rötter skulle komma att spela Michael Corleone i Gudfadern är nästan för perfekt för att vara sant.

Men verkligheten är mer intressant än myten.

Pacino är född i New York, medan hans familjerötter finns på Sicilien. Hans morföräldrar på mödernet kom från Corleone och hans farföräldrar från San Fratello. 

Och genom Gudfadern kom en bild av Sicilien att spridas över hela världen.

Ironiskt nog var det också en film som fick miljontals människor att bli nyfikna på öns landskap, byar och kultur.

Det som följer med hem

Kanske är det ändå detta som är mest fascinerande med Siciliens berömda söner och döttrar.

De visar att en plats kan följa med en människa.

I litteraturen.

I musiken.

På bioduken.

Och runt middagsbordet.

För den som lämnar Sicilien kan maten bli ett minne av hemmet. För den som stannar blir den en del av vardagen. Och för den som kommer utifrån blir den en väg in i en kultur som är betydligt större än recepten själva.

Det är därför siciliansk gastronomi aldrig bara handlar om vad som ligger på tallriken.

Bakom en pasta alla Norma finns Catania och Bellini.

Bakom en lång middag finns århundraden av familjetraditioner.

Bakom en enkel tomatsås kan det finnas en berättelse om emigration och längtan.

Och bakom ett namn som Corleone finns en hel värld av historia, litteratur, film och myter.

Kanske är det den största gåvan Sicilien har gett världen.

Inte bara sina stora namn.

Utan berättelserna som gör att vi fortfarande vill veta var de kom ifrån.

Och kanske, när berättelsen är slut, vill vi också smaka på Sicilien.